You who have followed the blog for a while know I don´t usually write about personal things, but now I feel that I want to explain why it has been so quiet here.
A few days after my last post, something unimaginable happened. My much loved dad suddenly and rapidly passed away and since then neither the strength or the desire to blog has been there. While I just want to go back in time, or at least stop it, there is still the feeling to continue with everything, to feel some sort of “ordinariness” and normality in life again.
How it feels now is that I want to come back to the blog after New Years, just to get something that is the same again, something that is “superficial” (understand me correctly) and easy, and I´ll see where it goes from that.
Remember to take care of you, take care of your loved ones, and often tell people in your life how important they are. Make the most of every day and don’t postpone things for later!
Big hugs and thank you for popping by every day. It means alot!
/// Ni som följt bloggen ett tag vet att jag inte vanligtvis brukar skriva om personliga saker men nu känner jag ändå att jag vill förklara varför det varit så tyst här.
Ett par dagar efter mitt senaste inlägg hände det helt ofattbara. Min fina pappa gick plötsligt och hastigt bort och sedan dess har varken orken eller lusten till bloggen funnits där. Samtidigt som man bara vill backa tillbaka tiden, eller åtminstone stanna den, så finns ändå känslan där att fortsätta med allt som vanligt för att känna nån sorts “vanlighet” i livet igen.
Som det känns nu kommer jag att komma tillbaka till bloggen efter nyår, just för att få något som är sig likt igen, något som är “ytligt” (förstå mig rätt) och enkelt och så får jag känna efter hur det känns efterhand.
Kom ihåg att hand om er, ta hand om era nära och kära, och tala ofta om hur viktiga människor i ert liv är. Gör det bästa av varje dag och skjut inte upp saker till senare!
Kram på er och tusen tack för att ni tittar in här varje dag. Det betyder mycket!